0 till 2 år

Barnet prövar allt fler ljud och jollret blir allt mer varierat. Ofta dyker de första konsonanterna upp i början på perioden, och i slutet brukar barn komma igång med stavelsejoller, som ”da-da-da”. Barnet brukar också pröva olika röstlägen och ljudstyrka.

Barnet lyssnar allt mer uppmärksamt när du pratar, och så småningom börjar barnet förstå fler och fler vanliga återkommande ord. Barnet kan börja reagera på sitt namn eller ord som ”nej” till exempel. Men barnet hör också skillnad på tonen i din röst, om du exempelvis låter arg eller glad.

Barn i den här åldern börjar också ofta uppfatta mer om vad andra tittar på och gör. Om du tittar på något kan barnet till exempel vända sig om och titta åt samma håll.

Tips!
Passa på att sätta ord på det du och barnet tittar på. Lyssna också på barnet och svara när hen jollrar eller försöker kommunicera! Det är både spännande och utvecklande för barnet och när ni turas om – att lyssna och att prata – tränar barnet på det som är grunden i vanliga samtal, turtagning.

Barnens egen kommunikation, med kroppsspråk, mimik och ljud, blir successivt tydligare. De använder rösten mer varierat och kan ofta på sitt sätt visa om de är glada, hungriga eller trötta. Men barnen är fortfarande beroende av att vi tolkar och försöker förstå vad det de uttrycker kan betyda.

Tips!
Var gärna övertydlig när du pratar med ditt barn. Använd mimik, gester eller tecken och upprepa ord. Övertydligheten gör det lättare för barnet att förstå och du visar också för barnet hur det själv kan använda kroppen för att göra sig förstådd.

Nu börjar barn ofta använda mer gester för att kommunicera, till exempel genom att peka, visa och vinka. Men exakt när det sker varierar. En del barn pekar vid 8 månaders ålder, andra vid 16 månader. Så småningom kombinerar många barn gester och ljud för att göra sig förstådda, så att de kanske både pekar och låter samtidigt.

Barn förstår många ord innan de börjar säga ord själva och kan visa det genom att till exempel vända sig mot kända saker när du säger deras namn. Barnet kan så småningom också börja följa enkla uppmaningar, som att till exempel ta eller klappa något.

I slutet av den här perioden brukar de första riktiga orden dyka upp, som ”mamma”, ”pappa” eller ”titta” till exempel.

Det är inte alltid lätt att höra skillnad på joller och riktiga ord. Även om du inte är säker kan du tolka det barnet säger som ord, och bekräfta och upprepa det ordet, så stöttar du barnets utveckling. Av att du svarar och visar intresse uppmuntras barnet att prata mer och pröva igen.

Tips!
Upprepa det barnet säger och svara gärna på barnets ljud, rörelser och blickar som om de betyder mer än vad de gör. Om barnet till exempel är intresserad av en lampa och säger ”ma” kan du säga: ”Ja, lampa! Vilken fin lampa.”

I den här åldern blir det också lättare att titta på intressanta saker tillsammans. Det är viktigt för att barnet ska förstå hur allt fungerar och kunna lära sig fler ord allt eftersom. Om du pratar och använder gester när ni tittar på något får barnet också chansen att försöka härma både rörelser och ljud.

Det är fortfarande inte alltid så lätt att förstå vad barnet menar men bara genom att du försöker förstå utvecklas er kommunikation. I många situationer under dagen kan barnet också få träna på att kommunicera och visa vad hen vill, till exempel vid matbordet eller i lek.

Tips!
Läs, peka och titta i enkla böcker tillsammans. Sätt ord på vad saker i boken heter och kanske hur de låter. Locka barnet att vara med och härma ljud eller göra rörelser och gester och peka.

Runt ettårsåldern brukar barn säga sina första ord, men exakt när det sker kan vara väldigt olika. En del barn säger sina första ord vid 10 månaders ålder, andra kan vara närmare 18 månader.

Ibland kan det också vara svårt att avgöra om något är ett riktigt ord eller bara joller, men även om man är osäker är det alltid bra att försöka tolka och svara på det som om det vore ord. Det stöttar barnets utveckling.

De första orden är oftast namn på sådant som betyder mycket för barnet, till exempel ”mamma” och ”pappa”. I början kan ord betyda både mer eller mindre än vad de gör för vuxna. ”Bil” kan användas för alla sorters fordon medan ”nalle” bara används för en viss nalle. Många barn har egna ord för olika saker och ords uttal kan förenklas mycket så att välling exempelvis blir ”ninni”.

Ett enstaka ord kan också stå för en hel mening. ”Den” kan till exempel betyda ”ge mig den”.

Tips!
Ta till vana att fånga upp det barnet säger och bygga ut det lite till. Om barnet säger ”mu”, kan du säga: ”Ja, mu, där är en ko. Vilken stor ko!” På så vis stöttar du hela tiden barnet att bygga vidare på sitt språk.

Även efter att de första orden dykt upp kommunicerar barn fortfarande mycket genom gester och pekningar. Barnet kan bli frustrerad och arg över att inte kunna göra sig förstådd, men genom att du lyssnar och visar att du försöker förstå, och använder alla ledtrådar för att lista ut vad barnet vill, utvecklas kommunikationen. När du tror du kommit på vad barnet menar sätt gärna ord på det, så är du modell för hur barnet kan utveckla sitt språk.

Tips!
Ta för vana att berätta för ditt barn vad ni gör och vad ni ska göra under dagen: ”Nu när du har badat ska vi sätta på en blöja.” och ”Vi tar de gröna byxorna.” Låt gärna barnet hjälpa till i vardagen också, till exempel genom att hämta saker. 

Efter cirka ett och ett halvt års ålder kommer ofta en period då ordförrådet ökar snabbare – ibland kallas det ”ordförrådsexplosionen”. Exakt när den perioden infaller, och hur snabbt ordförrådet växer, varierar från barn till barn. Det betyder att ett barn vid runt två års ålder kan säga från cirka femtio upp till flera hundra ord.

Vid två års ålder börjar många barn också sätta ihop ord i korta meningar, oftast två-ordssatser som till exempel ”titta där” eller ”vovve nanna”. Det börjar ofta bli lite lättare för barnet att uttrycka vad det vill och behöver. Ordet ”nej” kan bli extra intressant och viktigt, och ord som ”min” och ”mitt”.

Barnet förstår allt mer, och hänger snart med på det mesta som ni pratar om i vardagen. Barn kan börja hämta saker du ber om, till exempel en leksak, eller peka ut kroppsdelar om du frågar till exempel: ”Var är munnen?”

Tips!
Genom att lyssna på och prata mycket med barnet stimulerar du inte bara barnets språk utan också barnets utveckling i stort. Du kan till exempel berätta om det du ser att barnet är intresserad av och allt som ni upplever tillsammans. Ta gärna hjälp av barnböcker, sånger och ramsor och locka barnet att vara med och fylla i med ord eller gester och ljud.